Vem beviljar tillstånd för sekundär användning av mina uppgifter?
Målet med sekundär användning av social- och hälsovårdsuppgifter är att forskare och myndigheter ska kunna utnyttja finländskt registermaterial så effektivt som möjligt och samtidigt säkerställa att uppgifterna används på ett säkert och ansvarsfullt sätt.
Tillstånd för användning av registeruppgifter begärs inte separat av varje patient, utan myndigheterna ansvarar för beviljandet av tillstånden. Deras uppgift är att säkerställa att uppgifterna används på ett säkert, lagenligt och motiverat sätt.
Tillstånd för sekundär användning av social- och hälsovårdsuppgifter kan i Finland beviljas till exempel av tillståndsmyndigheten Findata eller den personuppgiftsansvarige, till exempel välfärdsområdena eller FPA. Myndigheterna ser till att tillståndet beviljas enligt den process som beskrivs i föregående avsnitt.
Varför begärs inget separat tillstånd av de registrerade för sekundär användning av registeruppgifter?
Registerundersökningar kräver ofta mycket stora datamängder för att resultaten ska vara tillförlitliga och kunna generaliseras till hela befolkningen. Därför kan registeruppgifter i Finland användas sekundärt utan separat tillstånd av varje person vars uppgifter forskningsmaterialet innehåller.
Om man i registerundersökningarna skulle vara tvungen att be om ett separat tillstånd av varje registrerad, skulle det i praktiken vara omöjligt att göra många viktiga undersökningar på befolkningsnivå. Därför har beslutsfattarna koncentrerat tillståndsförfarandet till myndigheterna och säkerställt att integritetsskyddet tryggas genom noggranna regler under hela processen.
För hurdan forskning behövs patientens samtycke?
Till skillnad från registerundersökningar ska deltagare i medicinska och kliniska undersökningar alltid ge sitt samtycke. Dessa är i väsentlig grad förknippade med ingripande i undersökningsobjektets kropp.
I en medicinsk undersökning kan forskaren ingripa i undersökningsobjektets integritet, till exempel genom experimentella forskningsmetoder.
Genom en klinisk läkemedelsprövning undersöks ett läkemedels eller en behandlingsmetods effekter direkt på de personer som undersöks. I undersökningen kan man till exempel testa läkemedlets effekt eller säkerhet.
En registerundersökning använder däremot befintliga uppgifter utan att man ingriper i undersökningsobjektets kropp. Då behövs inte patientens, dvs. den registrerades samtycke, utan tillståndet för uppgifterna beviljas av myndigheten.
Vem som helst kan dock begränsa användningen av sina uppgifter, dvs. sekundär användning kan också förbjudas. Vi berättar mer om detta i nästa avsnitt.
Vem beviljar tillstånd för sekundär användning av Emmas uppgifter?
När forskningsgruppen ansökte om dataanvändningstillstånd för sin forskning behövde de inte separat be om tillstånd att använda uppgifterna av varje registrerad, såsom av Emma.
De ansökte om tillstånd hos en myndighet som säkerställde att undersökningen var ändamålsenlig och att Emmas och andra registrerades integritet bevaras.
Om forskningsgruppen hade behövt be om ett separat tillstånd av tusentals personer, skulle genomförandet av forskningen ha försvårats avsevärt: det skulle ha tagit enormt mycket tid och resurser och materialet skulle sannolikt inte ha blivit tillräckligt stort för att få generaliserbara resultat.